Kalaallisut – grönländska
Carl Christian Olsen
Huvudspråket på Grönland heter kalaallit oqaasii eller kalaallisut. Det talas av ungefär 50 000 människor, och en del av dem är tvåspråkiga med danska som andra språk. Kalaallisut är historiskt sett besläktat med en rad andra eskimåiska språk, och man talar då om den eskimåisk-aleutiska språkstammen, eftersom eskimåiska och aleutiska är de viktigaste ingredienserna (se figur 1).
Förhållandet mellan talspråk och skriftspråk
Liksom i alla språksamhällen skiljer man mellan talspråket kalaallisut med en rad huvuddialekter, som alla dock är inbördes förståeliga, och skriftspråket kalaallisut. Det grönländska skriftspråket, som alla grönländare använder, har samma funktioner som andra standardspråk och används inom utbildningssystemet, till fack- och skönlitteratur och i de tryckta medierna samt till text-tv.
Vid utvecklingen av skriftspråket var utgångspunkten ursprungligen det mittvästgrönländska dialektområdet, där huvudstaden Nuuk – tidigare Godthåb – och den viktigaste utbildningsinstitutionen i det gamla Grönland, seminariet Ilinniarfissuaq/Grönlands Seminarium, låg och fortfarande ligger. Därifrån grundlades också den grönländska litterära traditionen omkring år 1860.
Det nuvarande skriftspråket är i princip förståeligt för alla som talar grönländska, med ett ordval som utvecklats med bidrag från dialektområdena i norr och söder samt från Avanersuaq (Thule) och Tunu (Östgrönland) med de två viktiga dialektområdena Ammassalik och Illoqqortoormiut (Scoresbysund) (se figur 1). Vi återkommer till skriftspråkets utveckling i det sista avsnittet.
Även om man inte omedelbart har ömsesidig förståelse mellan de ytterst liggande dialektområdena, är språkets struktur densamma i hela området. De allra flesta förstår därför varandra efter en kortare tillvänjningsperiod.
Bild 1: Inuitspråken talas av totalt ca 150 000 människor. Här är även medräknat inflyttare till USA, södra Kanada, Danmark och metropolområdena i Ryssland
Grönländska dialekter
Det finns tre huvuddialekter i det grönländska språket: avanersuaq (nordligaste Grönland), tunu (Östgrönland) och kitaa (Västgrönland).
Inom dessa huvudområden finns åtskilliga underdialekter, i synnerhet när det gäller västgrönländska. Från Upernavik i norr till Kap Farvel i söder finns språkliga variationer vad gäller uttal, ordval och tongång (= satsmelodi), och på vissa områden kan även morfologiska och grammatiska skillnader göra sig gällande, dvs. att det finns varierande regler för ord- och meningsbildning.
Vad heter det på grönländska?
När man talar om Grönland är det viktigt att vara uppmärksam på att Grönland är det namn som utifrån kommande, nämligen de tidigaste nordborna som utvandrade från Norge och »upptäckte« Grönland år 982, gav landet. På kalaallisut heter landet: Kalaallit Nunaat.
Grönländarna själva använder andra benämningar på landets invånare, som också kommer att användas här:
Inuk/inuit
Inuk, i pluralis inuit, är den benämning som grönländare och andra inuit-grupper använder om sig själva. Ordet inuk betyder ’människa’. Folk utifrån kallade förr grönländare för eskimåer.
Eskimå
Ordet eskimå anses härstamma från det indianska språk som talas i den nuvarande Quebec-provinsen i Kanada. De första som använde ordet var jesuitmissionärer i början på 1600-talet. En tolkning av ordet är att det skulle betyda ’de som äter rått kött’, och det är den mest sannolika. En mera kuriös tolkning härleder ordet till ’exkommunicerad’ (dvs. bortvisad från den katolska kyrkan).
Kalaaleq
Kalaaleq, i pluralis kalaallit. Man vet inte varifrån ordet härstammar, men det används nu om invånare på Grönland. Benämningen kommer kanske från att de första som kom till Grönland trodde att det fanns en fast landförbindelse mellan Grönland och den finska regionen Karelen, som många valfångare kom ifrån. Poul Egede, son till den norska prästen Hans Egede som var missionär på Grönland, nämner i sin ordbok att grönländarna själva kallar sig inuit, men presenterar sig som karalit (kareler/kalaallit) för främlingar.
Man har länge forskat i Grönlands tidigaste historia, och språkfolk och arkeologer har nu kommit till den uppfattningen att invandringen till Grönland skett i fyra omgångar. De folk som invandrade var i alla fyra fallen eskimåer, men att man haft fyra olika invandringsvågor säger en del om de ogästvänliga förhållandena i tidigare tider. Dessa vågor återspeglas i viss mån i dialekterna.
[Sida 1 av 4] Nästa sida >>